Vad gör jag om...
mitt liv inte går som jag hoppas? Om allt jobb man lägger ner aldrig leder dit man vill? Ingen av hästarna man får chansen att rida blir bra nog att nå den internationella dressyrtoppen. Jag inte skriver böckerna jag tänkt eller de inte säljer? Att det visar sig att massa nya, yngre, superkreativa människor gör snyggare reklam, bättre illustrationer, intelligentare logos och smartare kampanjer. Att jag aldrig träffar den killen som är snygg, intelligent, tillräckligt lång, omtänksam, kärleksfull, busig, humoristisk OCH står ut med en tjej som lever som en kolibri och alltid sätter hästarna först. Semester är en vecka på sommaren i Falsterbo och då måste han (förhoppningsvis) stå ut att dela mig med en eller flera hästar eller i alla fall att jag far iväg till pressrummet och skriver artiklar.
Ja, vad gör jag då?
Jo, jag går nog tillbaka till att bli tävlingsskötare på heltid. Struntar i medaljer och ära för egen del utan för mina skyddslingar.
Jag älskar stämningen när man anländer till en tävlingsplats. Bäst är att komma på kvällen i strålkastarljus. Röster, rop och gnäggningar. Hovklapper och dunsar när lastbilarna lastas av. Traktorer som far omkring med grejor som ska på plats, så där alldeles tävlingarna börjar på riktigt.
Man skyndar sig och lastar ut perfekt ansade, mysiga, nyfikna hästar. Leder in dem i de stallet som ska bli deras hem i några dagar. Hejar på alla, de flesta känner man sen år tillbaka i tävlingscirkusen. Ger hästarna lite hö och hänger upp vatten så pållarna är nöjda. Klär om dem till stalltäcken och öppnar spånbalarna. Organiserar vid sina boxar, stället fodret, sadelbocken och skåpet som man vill, hänger upp boxgardiner, täckeshängare och radio.
Så börjar lugnet lägra sig över tävlingsplatsen. Färre bilar anländer, hästarna på området gnäggar bara sporadiskt då de börjar känna sig hemmastadda. Hästskötarna pratar lite sinsemellan eller sköter tyst sitt jobb, lyssnar på radion som mumlar lite på tränshängaren.
Man tar ut hästarna en och en och går en sväng. Oljar om deras hovar, lindar deras ben och ser över dem en sista gång innan de ställs in för natten. Sedan ska bara allt läggas i ordning, sista nattmaten delas ut och stallgolvet krattas eller sopas. När allt är perfekt stänger jag radion för natten, säger godnatt till mina skyddslingar och drar ut elkabeln så de slipper att ha ljuset tänt hela natten.
När helgen är över vet man om det blev triumf eller nederlag, kanske både och. Då lämnar man detta ställe, åker hem för att nästa helg dra vidare. Om ett år, då återvänder man kanske igen. Kanske inte med precis samma hästar men med samma brinnande passion för att de ska må bra och för världens bästa sport- ridsport!
Alianas och min box i Falsterbo-08
Kommentarer
Postat av: Tina
Hej!
Vart kan man få tag påkrockarna och täckeshängren som finns på bilden.. letat med ljus och lykta.
Snälla maila svaret till mig 1000-tack
Trackback
