hestliv

Ska försöka bli klar med första rundan till klockan två imorgon för sen är det en clinic på klubben jag tävlar för. De gör en satsning på sina tävlingsryttare i år. Som uppstart var det clinic för Cissi Lilja där jag red med Dior. Imorgon håller Lotta JerhammarCidheden clinic om utbildningsskalan och visar med sina hästar hur hon tränar från LB till Msv. Jag ska hålla i en temakväll om unghästutbildning på lördag. Har inte tid egentligen men de bad mig och jag tycker man ska försöka ställa upp då. Kul att klubben försöker fixa mervärde, så det inte bara blir ett namn man fyller i på licensen. Vidare kommer det t ex ordnas kurser i mental träning, en "fråga veterinären"kväll och programridning under tävlingsformer. Jättebra för unghästarna att komma ut och se lite dressyrstaket. Tänkte ta med Diva som blir fyra några gånger innan hon ska ut och börja starta.

Tänkte ladda upp lite bilder men det funkar inte:( Imorgon!

Sorban, min egen älskling, hade lite kolik idag! Stackarn. Men lite Vetalgin så var hon snart pigg och kry igen! Btw- pappa är veterinär, inte så att jag har ett förråd hemma i kylskåpet:) Hon har bara haft det en gång i sitt liv förut och det är en herrans massa år sen nu. Men hon hade kanske plockat i sig ngt olämpligt. Är ett matvrak. Eller så är det fölisen i magen som ställer till det lite för henne. Hoppas, hoppas att bebben mår bra denna gång. Jag önskar en välhoppande dressyrstjärna som är frisk och kry framförallt, pappa är Ludwig´s Champion. 

Lilla Steel Magnolia som föddes i somras dog efter en vecka. Hon rörde sig fantastiskt de få glada busdagar hon fick i hagen, pappa var Bocelli. Men lilla Stella hade en missbildning i tarmarna och efter att ha kämpat väl fick hon tillslut somna in. Det var så hemskt. Jag kommer ihåg när mamma ringde och frågade om det var ok att de tog bort henne, då var hon helt bortom all chans till tillfrisknande, redan på väg att dö och hade fått för ont för att häva med smärtstillande. Pappa och mamma hade kämpat så hårt för henne så jag sade att pappa inte skulle behöva göra det utan Carina, veterinären på kliniken, åkte över till gården och gjorde det. Det är bara 5 min resa så mamma ringde nästan direkt och sade att Stella var borta. Dagen innan hade hon verkat bättre och jag var tvungen att vara i skolan och jobba med en deadline i ett grupparbete. Och jag hade redan sagt förväl flera gånger, vi visste nog alla innerst inne att det aldrig skulle gå men hon var så livsglad så hon förtjänade en chans. Jag svarade när mamma ringde och förstod att alla grät, mamma var jätteledsen. Jag bara sade ok och tack så jättemycket för hjälpen och så fortsatte jag skriva på rapporten. Man vill ju alltid visa sig så jävla stark och inte vara sårbar framför andra. De vet fortfarande inte vad som hände den där dagen. Jag gick hem som i dimma när vi var klara och väl hemma så kunde jag gråta över Stella. Sedan åkte jag ut för att trösta Sorban. Mina föräldrar och Carina gjorde att fantastiskt jobb den veckan, dygnet runt, och de såg framförallt till att Stella aldrig behövde lida. Jag kommer aldrig glömma det.

Sorbans första föl, Soca, e Cardento är däremot en mycket välmående ung dam. Men det kommer vara väldigt nervöst när fölningen närmar sig...

Usch, det här blev alldeles för sorgligt! Imorgon måste jag ju upp tidigt och ta hand om ett gäng hungriga, glada, friska hästar! 

Godnatt

/M